"I'll tell Obama you said hi.."

varför är det så svårt att hålla isär congested och constipated?

å ena sidan så innebär det ju samma sak. typ. men på olika ställen.

jag riskerar att sätta mig i en rätt pinsam situation varje gång jag måste pausa i några mikrosekunder och tänka efter, så det jag säger inte blir "jag är förstoppad i näsan".

29 apr en vecka på Rhodos
18 maj sista dagen på anställningen på förskolan
21 maj fem veckor i United States of America
29 jun en weekend i Amsterdam
19 jul fyller 23 år ung
28 jul date med Bruce Springsteen på Ullevi
3 sep polishögskolan i Umeå

that's what's up.

yes ma'm.

det är vad ni kommer få säga så småningom, för från och med tredje september blir jag ume-bo och går på polishögskolan!

resultatet av träning förra tisdagen. efter en vecka ömmar det fortfarande när jag sitter ner. muy bueno, tror jag man säger på spanska. mitt i roundkicks, frontkicks och hopp satsade jag som tusan, missade såklart mitsarna kampsportsnissen höll i och lyckades med konststycket att dunsa i golvet med benet rakt upp.

och för att strö lite salt i den punkterade höften och den uppskrapade armen så gjorde jag det en gång till. era muy bueno!

fläskfilé med rot- och grönsaker står i ugnen, fetaostkräm och en valnöts- och päronsallad är ihoprörd, badrummet är städat, mat är inhandlad, håret är tvättat och tvn är tittad på. 

spanskan däremot är inte gjord. den ligger på köksbordet och skriker på mig...

och än är jag inte frisk heller. en liten promenad i snöblåsten är allt jag skrapat ihop idag, jag vill träna! går jag hemma så äter jag, och det finns liksom inte någon hejd. allt som kommer i min väg blir uppätet och jag mår illa men det struntar jag i. nu får det vara nog, förkylningen får ta och försvinna illa kvickt.

finaste vädret vaknade jag till imorse! efter en lång filmkväll med fredrik och hedda och "the skin i live in" (helt knäpp, störd och bra!) avslutades inte skönhetssömnen förrän vid närmare 11 imorse. länge sedan jag kunde sova så länge!

mamsen smsade att hon och papsen skulle upp till spikbodarna och åka skidor. det tog någon sekund att konstatera att när det strålade sol kan man ju inte sitta inne och pilla naveln. en liten 5 kilometersrunda blev det och jag stornjöt av att vara ute i skogen, få sol på nästippen och bli lite andfådd.

det är till och med kallare i virginia än i östersund just nu men såna här dagar är jag glad att jag är hemma i sverige. underbart slut på en grym vecka - med dagens skidåkning hann jag med 10 pass! beviset att det går att arbeta typ 126% och plugga, the key word här är planering.

förra torsdagen var jag tvungen att powernapa på eftermiddagen för att jag var så trött efter att ha börjat dagen 5.30. INTE idag, jag hade laddat hela dagen för att kicka ass! 17.45 infann jag mig för MRL (mage-rumpa-lår) och sedan följde 50 minuter bokstavligt talat non-stop böj och hopp och utfall, allt man kan tänka sig för att kräma ur ben och abs.

så himla nöjd efteråt, sprang med fjäderlätta (typ) steg mot spinningsalen och körde en timmes spinning som gick långt över förväntan, det var lite kämpigt att få upp pulsen men satan vad jag körde. jag kommer behöva en lyftkran för att komma upp ur sängen imorgon. om jag inte fortfarande rider på den här endorfinvågen... knepig känsla, jag är så trött så att jag håller på att kollapsa men jag vill nästan klä på mig och köra mera!

klicka för att se eländet. jag citerar google maps:

föreslagna färdvägar
I-81 S och I-59 S ; 1084 mi, 17 timmar 47 minuter

och så var det ju någon einstein som kom på att flyget måste gå från östkusten till houston, texas och sedan tillbaka till monroe i louisiana, så kom inte med det förslaget för det har jag redan kollat och det kostar ungefär lika mycket som att flyga tillbaka till sverige. och köra bil från burke går säkert jättebra om jag kan muta alec att följa med och dricka red bull konstant i två dagar för att skjutsa mig. NÄ.

uhhhh, vad göra?

i sverige sitter sällan bumper stickers på bilar. i usa däremot, där har du något att läsa när du hamnar bakom vilken bil som helst. mest ser man "support our troops" och "god bless america". några "coexist", några "my kid is an honor student" och lite virginia tech logos fanns såklart där jag bodde.




den sista har jag tagit själv när jag stod i bilkö, det är ingen bumper sticker men en specialdesignad registreringplatta. om ni klickar upp den ser du att det står "caution norwegian driver". hajade till litegrann när jag såg den. många registreringskyltar är också egendesignade med färger, bilder och egna namn. jag har för mig att det kostade cirka $10-$20 att göra en egen, hur lätt som helst.

spammarna blir bara konstigare och konstigare. har lyckas blockera de flesta men några tar sig igenom ibland. kanske tyckte min telefon att den här stackarn borde få en chans att sprida sitt virus? kanske heter det klamydia? (ironiskt att alla kondomer i usa heter trojans, precis som datorvirus. ha. ha. ha.)

quick update. jag lämnade förenta staterna och allt var det innebar den 17 juni. flög hem från washington med tårarna rinnandes och TSA-damen som släppte mig igenom bodyscannern försökte halvhjärtat muntra upp mig när hon såg mina rödgråtna ögon och sa "heeey, you got the good gate, you got CHIPOTLE!". mmmhhwwwwnnn, sniff snörvel sa jag.

söta sanna och sara plockade upp mig på flyget där jag fastnade i traguspiercingen i varenda kram (det var det jag pysslade med några inlägg ner när jag fick ett litet infall och körde till en tatueringsstudio med stef och angie hejandes på mig). sanna hade med sig en liten matlåda så jag skulle slippa fundera på mat och de hade redan delat upp vårdnaden om mig de närmsta dagarna.

eftersom mina päron betraktade min hemkomst som en storartad glädje hade de dagen till ära bestämt att de skulle vara i turkiet veckan ut. strö salt i såren, bara sådär. till slut kom de hem och vi kramades och sånt och sen firade vi lite midsommar i sommarstugan. då kom första känslan av att det faktiskt var lite skönt att vara hemma igen.

till min förvåning rullade livet på och jag extraknäckte på äldreboendet - till min stora förtjusning. um. vad gör man liksom. jag började träna ordentligt igen, jag hängde med sara vid storsjön, hos rebecca med emelie och firade fredriks 22-års dag. jag gick på stråket och dansade och åt jordgubbar som om det inte fanns någon morgondag. efter sommaren började jag på förskolan igen (jobbade där alltså) och hade mina timmar på willys, det gick liksom det också.

i augusti gick jag och såg på jägarna 2. vi var tidiga in i salongen och jag trodde ju att ögonen skulle rulla ur huvudet när jägarna kommer in och sätter sig bredvid mig. just det. man vet att man bor i norrland när det kommer in ett helt jaktlag i skinnbrallor och oranga kepsar för att se på jägarna 2.

i september kom amerikanen på besök! vi hann med diverse, åre, moose garden, vinterstugan i skärkdalen, vänner, familj, svensk mat och så vidare. njöt av svensk ost och knäckebröd men mer om det senare. han åkte hem efter en månad och var nöjd med sin första svenska upplevelse.

jobbet rullade på, träningen rullade på och jag klarade fystesterna till polisskolan igen. denna gång ska jag bara stanna i landet så jag kan få chansen att åka till psykologerna i vår. och vips blev det jul, då kom amerikanen igen!

så nu står vi i januari och jag jobbar ungefär 138% och började plugga spanska förra veckan, det ska bli en intressant ekvation...

våran 8 månaders dag blev ju en osmaklig historia med sjukdomar och matförgiftning hit och dit, men alec vägrade säga vad överraskningen han hade planerat för oss var, trots att det inte blev av. och än idag vet jag inte om det är samma överraskning som jag fick på onsdagen.

ha på dig shorts, tshirt och ta med en bikini löd instruktionerna. och nog skulle vi till stranden visst!







[rum and coke]

sofie kom och hälsade på på morgonen från DC. vi lyckades ta oss runt sjön, men det är mer än man kan säga om hundarna. de la sig ner, platta som pannkakor med mer än hälften kvar - man kan förstå dem när det är 40 grader varmt. vi belönade oss med fruktsallad innan det var dags för henne att ge sig ut i trafiken, hem till DC.

på kvällen åkte jag till manassas för att träffa shani och samira, och utan AC i bilen och 40 grader varmt sitter ju tina turner-frippan snyggt efter att ha haft alla rutor nervevade längs 66 i ett desperat försök att få in syre i bilen. inte ens solglasögonen satt kvar på näsan, då kanske ni förstår situationen...

vi gick på akasaka japanese steakhouse och fick maten lagad precis framför oss på ett hibachi-bord. de har en tradition att fira att som har födelsedagar med en sång som var det roligaste jag nånsin hört. lite techno-uppspeedad, som gick "happy happy böfday, happy happy böfday, happy happy böfday". helt okay mat, sköna tjejer och middagen kunde bara blivit bättre om jag visste att jag inte bara hade en vecka kvar!

det är inte många människor i usa som är äkta amerikaner. som inte har föräldrar, mor- eller farföräldrar som kommer från någon annan världsdel, och som kan säga på rak arm att de är fullblodiga amerikaner. man refererar till usa som "the melting pot" just för att det finns människor av alla de raser och färger och typer. som alla är så fruktansvärt stolt över att vara just amerikaner, även om de kanske är halvkineser ändå.

varför har det blivit rasistsammankopplat att vifta med en svensk flagga och sjunga nationalsången? vi är ett litet land som tar in massa invandrare, så det betyder alltså inte att när man är patriot så hyllar man alla bleka, blonda, blåögda svenskar, utan man hyllar vårt land, då också alla nysvenskar och alla andra före detta utlänningar.

här har majoriteten av folk the star spangled banner på bakdelen av sin bil, och har de inte det så har de nån typ av hyllning till deras trupper eller något liknande på sin registreringsskylt. på alla fester hör jag ofta folk skrika "ameeeericaaaa" som följs av ett "fuck yeaah" (nu hänger jag med mycket rednecks men ändå). alla är stolt över att vara amerikaner och skyltar mer än gärna med det.

då satt ju jag på nationaldagen - igår - och undrade varför ingen här säkert skulle tycka det var konstigt om jag ville ha en brakfest och skjuta lite raketer, göra ett par kegstands och skrika "sweeeden, fuck yeaaah" för att fira min nationaldag, men om jag skulle vilja göra det hemma skulle det nästan vara lite rasistvarning på mig? jag vill också vara skitstolt över att vara svensk, vilja skylta med den svenska flaggan och skrika nationalsången om jag känner för det. efter att ha varit här i ett år har jag blivit ännu stoltare, och det hade jag tänkt fortsätta med när jag kommer hem också...

....nu är jag nere på jorden igen.

lördagen blev ingen georgetown och inte heller någon matlagning, vi som skulle försöka oss på korvstroganoff som reservlösning. vi begav oss till tysons corner och la sandia, som är en mexikansk restaurang där vi åt räk- och kyckling-fajitas, kycklingtamale, guacamole med habanero med mera. och två frozen margaritas senare var jag mig själv igen.

"caution - norwegian driver"

blev det inte. idag var det min och alecs åtta-månaders-dag men det gick ju skit, bokstavligt talat. igår vaknade jag mitt i natten, huvudvärk, yrsel, kunde inte svälja. sov nästan hela dagen, var vaken kanske fyra timmar totalt.

imorse måddes det bättre, men det var inte läge att reservera hela dagen för överraskningen han hade planerat för mig. alec ringde, han hade fått matförgiftning. på eftermiddan var jag pigg nog att åka över, via giant, där jag köpte en toalettrulle och juice till honom, chicken noodle soppa och halstabletter till mig.

jag tog ingen bild av dagen, utan ni får föreställa er följande scenario: en svettande, halvdöd alec som vanligvis äter tre gånger så mycket som mig, men som idag endast ätit ett kex, med en klibbig frisyr som skulle göra fonzie avundsjuk. en anna med whiskeyröst och ett sexpack som hette duga för att hon inte ätit nåt annat än två burkar soppa på två dagar (vilken beachdiet va?!) en säng fylld med gatoradeflaskor, kexsmulor, resorb och halstabletter. himla upphetsande.

HAPPY 8 MONTHS SWEETHEART!